Våra vinnare är...

Elsa Cederholm
Bianca Hedborg
Bella Elmén
Sonja Elmén

Alla fyra berättelserna var fantasifulla och fantastiska, därför väljer vi att låta alla vinna.

Grattis säger vi! Era vinster finns att hämta på Varbergs stadsbibliotek.

Bockstensmannen/snövit och de sju dvärgarna

Jag var på min dagliga morgonpromenad i skogen, det var oerhört varmt ute. Solen sken och fåglarna kvittrade vackert. Jag var ovanligt glad idag eftersom jag fått ett par nya tofflor av min granne, som var den rikaste och mest godhjärtade jag kände. 

Plötsligt kom det fram en liten flicka i röd luva på stigen.

-       - Hej, sade jag glatt med min vänligaste röst.

-       - Hej, sade flickan, med minst lika glad röst.

-       - Vad gör du ute så här tidigt på morgonen, frågade jag.

-       - Jag ska till min mormor, hon är sjuk och mamma sa att jag skulle ge henne något gott att äta.

-       - Jaha, duktig liten flicka, ha så kul då, sa jag och skuttade iväg.

Jag fortsatte att galoppera på stigen ända tills jag kom fram till ett litet hus. Jag knackade på för att fråga efter lite mat och vatten. Dörren öppnades av en liten och kortväxt man som stirrade ilsket på mig.

-   Jaha, hur vad det här då? Sa den kortväxta mannen, men konstig röst.

-  Jo jag skulle bara fråga om lite…

-  Försök inte lura oss! Jag vet att du är den onda drottningen i förklädnad som försöker döda Snövit.

-  Nej, jag skulle bara fråga om lite vatten och mat, sa jag försiktigt. Då ropade mannen:

-  Grabbar vi har fått besök! Då kom det fram sex kortväxta män till som såg ännu argare ut.

-  Attack! Skrek allihop och rusade mot mig. Jag började springa mot stigen jag kommit ifrån, men såg en ny stig som ledde mot torpet, jag sprang in på den. De sju dvärgarna fortsatte jaga mig, jag hade aldrig sprungit så fort i hela mitt liv.

Men då såg jag något som skymtade i skogsbrynet, det var något rosa. När jag sprungit en bit till såg jag vad det var. Det var ett slott med igenvuxna portar. Jag bankade på dörren och skrek,

-  Släpp in mig!

Då försvann de gräsliga ifrån väggarna och jag kunde öppna porten. Jag sprang in genom porten och ställde ett stort hölass framför den så inte de ilska dvärgarna skulle komma in. När jag kommit in i slottet var det som att alla sov. Det hördes inte ett enda knäpp förutom dvärgarna som bankade på dörren och skrek efter mig.  Jag sprang upp i ett slottstorn och hittade en dörr där det satt en lapp. Där stod, Ett rum du aldrig sett förut. Hum, tänkte jag, det här kan bli spännande. Jag steg in i rummet och såg då en vacker dam med rosa klänning och prinsesskrona på huvudet. Jag fattar, det är som i Törnrosa, tänkte jag och klev fram och gav prinsessan en puss på munnen. Då vaknade prinsessan och sa förskräckt,

-                     - Men du är ju inte prinsen! Sen drämde hon till mig.

-                     - Men det är ju en kränkning, sa jag.

Då blev hon ännu argare och kallade på vakterna. Jag blev skraj, även om jag visste att alla i slottet sov. Jag hoppade ut genom ett fönster och nu hade jag både en hel vaktstyrka och sju dvärgar efter mig. 

Jag sprang och sprang ännu fortare än när dvärgarna jagat mig till jag kom till ett väldigt högt torn. Jag tror aldrig jag har sett ett högre torn förut. Jag sprang fram till tornet och hittade som ett rep som hängde ut från ett fönster. Jag klättrade upp på repet och in genom fönstret. Där inne stod en flicka med väldigt långt hår och med en stekpanna i handen. Hon kom fram till mig och sa,

-                    - Vem är du?

-                    - God dag min vackra mö. Jag heter Gunnar och kommer ifrån Varberg, sa jag.

-                    - Jag känner inte dig. Varför kommer du hit och vad vill du mig? Undrade hon.

-                    - Jag vill dig inget illa, jag kommer hit för att jag blivit jagad hit av sju kortväxta män och en hel           vaktstyrka från slottet.

-                   - Så du är alltså en tjuv? Frågade hon med mystisk röst.

-                   - Nej, nej såklart jag icke är. Men jag råkade kyssa en prinsessa som blev väldigt aggressiv för detta.

-                   - Jag tror faktiskt inte riktigt på dig, sa hon och drämde till mig med stekpannan.

När jag vaknade var jag i ett vitt land, allt var vitt förutom ett par människor som så klart var hudfärgade.

-                     - Hallå, sa jag, jag söker min granne som heter Karl. Vet ni var han befinner sig?

-                     - Nej, det vet vi inte, men vi vet var du är.

-                    - Var? Frågade jag med nyfiken röst.

-                    - Du är i himmelriket, vi vet icke vad som hänt dig men vi kan kolla i min magiska kristallkula.

-                   - Okej, sa jag och följde efter det som skulle likna en ängel.

När vi kom till hans ”änglahus” så fick jag se min strålande dag. Från det att jag var jätteglad för mina nya tofflor till dess Rapunzel pålade mig för att jag inte skulle gå igen.

-                    - Okej, sa jag, tack för hjälpen.

-                   - Det var så lite så. Du behöver inte vara ledsen, jag vet hur det känns att vara ny. Du kommer säkert att trivas.

Detta var historien om Gunnar/Snövit och de sju dvärgarna.

Slut!

Av Bella

Pålen i hjärtat

Musiken spelade och hela folket var så glada, eller halva, killarna. För det skulle komma en ny prins till kungariket. Det fanns nämligen inte så många killar. Därför var det fest på slottet och Lukas var där. Plötsligt såg han en flicka vid slottsportarna. Hon var inte alls lika glad som alla andra på festen. Lukas gick fram mot henne, han hörde som ett sus, någon viskade till honom, kom, kom, kom, kom. Han följde suset och kom närmare och närmare flickan. Ljudet blev starkare och starkare ju närmare flickan han kom. Lukas frågade,

-       - Varför är inte du glad som alla andra på festen?

     Då hörde han suset igen, han såg hur flickans läppar rörde sig sakta sakta. 

-       - Du måste hjälpa mig, sa hon. Suset kom från henne när hon pratade.

-       - Eeeh, med vad då? Undrade Lukas.

-       -- Med att rädda skogen, susade flickan.

Först då såg han, hon var täckt av mossa, mögel, blad och andra växter.

-       - Ssskogsrået!?!  

-       - Ja, följ med mig, sa hon.

-       - Är du snäll då? Undrade Lukas.

-       - Ja, bara om du hjälper mig. Om du inte hjälper mig kommer jag att förtrolla dig, kasta bort dig inne i skogen och du är borta för alltid.

-       - Finns det flera av din sort, undrade han.

-       - Ja det finns många fler.

-       - Är de också snälla?

-       - Ja.

Som av magi följde Lukas skogsrået in i skogen. Snart var de ganska långt inne i skogen och Lukas kunde se alla skogsvarelser som rörde sig i skogen. Då sa skogsrået,

-       - Vi får inte gå in i skogsbyn, bara utanför.

-       - Ja, okej, sa Lukas.

Men det betydde inte ja eftersom han höll fingrarna i kors bakom ryggen. Bra, sa hon och stack iväg mellan träden.

-       - Vänta jag hänger inte med, ropade Lukas.

Han hittade henne bakom en gran.

-       - Jag förstår inte, vad ska jag hjälpa dig me….

-       - Schh, där är dom, viskade skogsråt.

-       - Va?

-       - Okej, jag ritar planen. Du ställer dig bakom tallen där och jag bakom eken. Gå fram mot människorna med yxorna och ta med dig detta pulver. Om det blir för svårt att ta yxorna, strö ut pulvret, människorna kommer försvinna tillbaks till slottet och yxorna förstörs.

S    Skogsrået puttade fram Lukas mot människorna och försvann sedan bakom eken. Lukas går fram mot yxorna och männen vänder sig om. Lukas ropar,

-       -Iiiii, och sedan strör han ut pulvret.

     Skogsrået ropar,

-       - Du har just räddat hela skogen. Nu finns det inga yxor kvar, alla har bränts upp av pulvret och människorna kommer inte göra nya. De har glömt hur man gör en yxa och tekniken är borta.

-       - Okej!

Just då kom det en massa varelser rusande mot dem, det var skogsfolket. De hade hört när skogsrået ropade att Lukas räddat skogen. De ville också säga tack. Men då upptäckte de att Lukas var en MÄNNISKA. Det var förbjudet för människor och skogsfolk att träffas.

-       - Har du fått hjälp av en människa, frågade de skogsrået.

-       - Ursäkta, men det var inte mitt fel. Det var hans fel, sa Skogsrået.

Hela skogsfolket rusade mot Lukas, han snubblade och allt blev svart.

Snipp snapp snut så var sagan slut om Lukas som blev dödad och pålad.

Av Sonja

Bockstensmannen

Bockstensmannen var på väg hem efter en lång promenad. När han kom hem till sin lilla lilla stuga såg han att det var ganska stökigt , så han bestämde sig för att städa hela stugan. Han sopade rent golvet och stentrappan in till stugan. När han hade städat nästan hela stugan så skulle han ut till sin hög av granris, men då märkte han att den nästan var slut.

Han gick ut i skogen för att hämta mer. Då hörde han prassel i buskarna. Han tänkte att det bara var kaniner. Han fortsatte vidare in i skogen. När han kom fram till riset så tog han fram sin kniv och skar av några grenar. Då såg han en skugga komma emot honom, han vände sig om och såg en man med svärd börja fäkta med honom. Han försökte försvara sig med sin kniv men den var för liten! Då träffade svärdet honom på bröstet och han föll till marken.

Bockstensmannen tänkte efter varför han hade dödat honom men visste inte. Han slöt ögonen och somnade in (dog).

Av Bianca

Mörk är dagen – kall är natten

Jag låg i min bädd och kollade in i glöden. Kylan kröp sig sakta in under min varma bädd. Jag kröp längre ner i min bädd. Jag vände mig om och kollade på min dotter Anna-Karin. Hon hade blivit sjuk för en vecka sedan. Hon hade insjuknat i pesten. Jag visste att jag snart skulle gå ut i stormen. För borgherren Erik Magnusson hade bjudit till ett möte där han skulle berätta något hemskt. Han hade valt ut tre män från byn som skulle komma.

 

-Far vakna! sa min son Jakob som kollade på mig med sina stora ögon. Jag gick fram till Anna-Karin. Hon var svettig och andades djupt. Hon var blek och mager.

– Anna- Karin hur är det? sa jag. Hon öppnade bara ena ögonlocket.

- Far, sa hon tafatt, är det du?

– ”ja Anna-Karin”. Jag strök henne sakta över det toviga håret.

- ”Karl”, sa min fru Lisen

- ” ja vad är det frun min?”

- ”Ta din finaste rock och gå. Borgherren Erik Magnusson väntar nog redan på er ”!

Jag tog en rock med en spetsrand i kragen.

-” här”. Elsa gav mig en korg med lite saltad fisk.

– ” tack gumman!”

- ”farväl”. Elsa och Jakob gav mig en stor kram. Det var varmt när man stod så nära men snart skulle jag gå ut i stormen.

 

När jag öppnade dörren slog en vindpust emot mig. Jag gick till stallet för att hämta hästen. I ladan var det varmt och det luktade starkt av hö. Jag gick fram till den lilla hästen och klappade den över den mjuka svarta manen. Den såg så klok ut där den stod! Jag öppnade spiltan och tog ut hästen. Jag hoppade upp på ryggen och gav mig av. Träden gungade av vinden. Närsomhelst kunde ett träd ramla ner över vägen. Jag lyssnade spänt efter något ljud. Det kunde finnas rövare varsomhelst! Det var svårt att hålla sig kvar på hästryggen! Hästen vinglade osäkert i vinden. Skulle vi klara av att komma fram? Dimman blev tätare och svepte sig som ett täcke om oss. Kylan bet mot min kalla hud. Hästen stannade till. Nu var det bara tystnad som omgav oss. Helt plötsligt från ingenstans kom ett ljud som frös mitt hjärta till is. En gren hade knäckts knappt två meter ifrån mig. Jag hörde kraftiga fotsteg komma närmare och närmare. Jag skymtade en kraftig man i en mörk siluett.

”- hallå vem där?” sa en grov mans röst.

”- Jag ser allt!”

Dimman lättade och jag såg att mannen hade ett sylvasst vapen. På långt håll kunde jag höra ljudet av flera grova mansröster. Mannen log ett iskallt leende. Han höjde sakta svärdet mot mig.

”-Du ska ångra att du blev inbjuden till Erik Magnussons möte. Ge oss dina kläder och din häst, annars”.

Männen som jag hade hört klev fram som svarta siluetter i en cirkel runt mig. Dom såg många och hotfulla ut.

–” Vad vill ni?” Jag ville egentligen låta stark men det lät ynkligt som ett litet rop på hjälp. En man med en stor yxa kom fram mot mig. Bödeln tänkte jag. Jag förstod att mitt liv snart skulle rinna bort! En extra stark vind drog sig mot mig. Bödeln höjde yxan mot mig och hästen! Yxan röde sig snabbare och snabbare mot mig! Yxan träffade mig i magen! Jag tappade korgen i marken. Ett skärade skratt spred sig bland männen. Min mage sved och gjorde ont! Ett par kraftiga händer tog tag i mig och de bar ner mig från hästen! En man kom fram med tre träpålar. Hästen galopperade iväg i full fart! Männen hjälptes åt att göra pålarna vassa. Två män som hjälp till att slipa pinnarna höjde en påle och högg rakt in i min kropp! Mer märkte jag inte innan ett starkt bländande ljus lös upp omgivningen jag började sakta sakta sväva upp mot himmelriket. Jag började skymta molnen några hundra meter upp. Kommer min familj att sakna mig? tänkte jag.  När jag kom upp till molnen var det massor av folk där!

–” Far ” Hörde jag någon ropa. I samma ögon blick sprang Anna-Karin fram till mig! Hon såg frisk och pigg ut! Anna- Karin berättar att hon avlidit en stund efter jag hade gått. Jag hade en underbar eftermiddag med Anna-Karin! Vi skrattade och sjöng ända tills ett starkt ljus började lysa och mannen som kommit fram först med den mörka siluetten stod där! Han log på samma iskalla sätt mot mig och Anna-Karin. Han sa: -”Dom trodde att jag var du så dom halshögg mig! Erik Magnusson hade bjudit in dig för att mörda dig!” Anna-Karin tog ett hårt tag om mig och sa.

-”Var lugn far jag älskar ju dej och vi har faktiskt varandra, och resten av vår familj har det nog också bra!”

Av Elsa

Skrivtävling 2015!

Gillar du att skriva berättelser och hitta på historier? Då ska du vara med i Komediantens och Hallands kulturhistoriska museums skrivartävling som i vår handlar om Mysteriet - Bockstensmannen! Vad hände egentligen en gång för länge sedan? Använd din fantasi och skapa fritt. Vi kommer att ha två uppstartskvällar med tävlingsinfo, lästips och fika.

När: Onsdag 4/3 kl. 17.00-18.30 uppstart för 9-12 år, 11/3 kl. 17.00-18.30 uppstart för 13-18 år. Tävlingen pågår till 20/4.

Ålder: Tävlingen har två ålderskategorier, 9-12 år och 13-18 år.

Plats: Hallands kulturhistoriska museum, Bockstensmannens sal

Anmälan: Till Stadsbiblioteket 0340-886 00, senast dagen före.

Bild från www.museumhalland.se . Här kan du dessutom läsa mer om Bockstensmannen!
 

Tävlingens regler

SÅ HÄR GÅR SKRIVARTÄVLINGEN TILL:
> Tävlingen är för barn och ungdomar 9 -18 år, men är uppdelad i två åldersgrupper. De som är 9-12 år tävlar mot varandra och de som är 13-18 tävlar i sin grupp.   

 > Varje deltagare får bidra med 1 text och berättelsen ska på något sätt handla om Mysteriet - Bockstensmannen. Alltså vad tror du hände en gång för länge sedan? Använd din fantasi och skapa fritt.

 > Bidraget får max vara 4 st A4 sidor (1,5 radavstånd och 12 teckenstorlek)

> En 1:a prisvinnare, en 2:a prisvinnare och en 3:e prisvinnare utses i varje åldersgrupp, tävlingsresultatet går inte att överklaga. Fina priser utlovas!!!

> Jurymedlemmarna kommer individuellt att läsa alla noveller och sedan betygsätta dem med siffrorna 1-5. De berättelser med högst poäng vinner. I juryn sitter personer som arbetar på Komedianten.

Skicka in ditt bidrag senast 20/4 2015 Du använder din personliga e-postadress när du skickat in ditt bidrag till jennie.elmen@varberg.se Klistra in din text direkt i mailet eller som bifogad fil. Vinnarna meddelas senast 4/5 här på bloggen och på Komediantens hemsida.

Obs! Du behöver INTE ha medverkat vid uppstarten för att delta i tävlingen.

TILLSTÅND
Som deltagare i tävlingen tillåter du att din text publiceras på tävlingens webbsida Skriv! Skrik! Skriv!  tillsammans med ditt för- och efternamn. Foto är frivilligt.

DINA KONTAKTUPPGIFTER
Kopiera följande rubriker, klistra in dem i ditt mail och fyll i uppgifterna:

• Textens titel

• Ålder

• Förnamn

• Efternamn

• Adress

• E-postadress (måste vara din personliga)

• Telefon

VÄLKOMMEN MED DITT BIDRAG